Har jag..
• påbörjat mitt andra år på PA-programmet.
• flyttat söderut..
• gått en poledance kurs.
• blivit gudmor.
• upptäckt charmen i en springtur
• besökt Spanien
• åkt långfärdsskriller för första gången, sjuktkul!
• bokat Thailand för 2012
• varit sjuk i fler perioder än någonsin i mitt liv
• haft en mildare kris
• gått ner 7 kilo
• börjat räkna ner till att äntligen få bli moster <3

2012 kommer bli fint år! Bröllop, prinsar/prinsessor som föds och en skön resa som är bara runt hörnet!
Sex dagar kvar nu bara!

Då har de varit dop för fina Caspian i helgen. De var fint! Jag, Jimmy och Joel var faddrar och Christoffer sjöng finaste sången i kyrkan!
Dom tuffa kläderna han har på bilden fick han av mig i doppresent samt fönsterramen som jag har gjort!

"Genomskinligt grå! Blir jag, utan dina andetag!"


Robert är borta och jag är deprimerad! Okej lite drama i de kanske..
Robert är i Thailand och jag saknar honom väldigt mycket!
Första dagarna var jag rätt deprimerad men fick råd av Klass Tina att de blir bättre efter några dagar..
De blir de inte men man kan låstas så blir de kanske så.

Under tiden han badar och njuter av Flippflopp-landet trälar jag vidare med skola, har en så dålig kurs nu! De är sjukt intressanta ämnen men känner inte att kursen gett mig nått. Högskolan i Gävle.. Vad ska man säga..

Gårkvällen var de avslutning med poledance kursen! Har varit så grymt kul funderar över om jag ska gå upp på nästa nivå eller inte. Vi ska börja klättra då och jag är ju lite höjdrädd.. Time will tell!

Jag fick välja låt till en dans! Och nämn en bättre val än Girls Girls Girls ;)

Resten av kvällen bytte jag från sexig stång dans till psykologi böcker och examinationsuppgifter! NERD ALERT!! Fredagskväll med dator somnade till ett true blood avsnitt.

Idag är de kalas för Marianne och Elise som fyllt. Sen får jag se vad man orkar med ikväll..

Jag blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Vad gör jag? Jo jag börjar grina!

Kan knappt prata om ett försäkringsbolag utan att jag hyperventilerar.

Idag fick jag sista avslaget känns som ännu en spark. Jag får verkligen ingen hjälp!

Trafikförsäkringarna avslog sommaren 2009. På grund av att vittne saknas. Vänd dig till AFA sa de.

AFA avslår eftersom jag inte var hemma från arbete tillräckligt länge. Man måste vara hemma 4 veckor. Jag var hemma 3 veckor. Fick ingen sjukskrivning alls på Sahlgrenska.

Folksam kan bara ersätta mig för sjukhus ersättningen. Så de tyckte att jag skulle ringa trafikförsäkringar igen och få ut för cykel och förlorad arbetsinkomst tillsammans med sjukhus ersättningen.

Så jag ringer runt alla igen! Trafikförsäkringarna, denna gång ordnade jag fram mitt utdrag från polisen och ringde. Där står de att min historia är godkänd. Men de står på sig att de ska ha vittne. När jag ifråga satte det och sa att jag inte får ut försäkring någon annanstans heller sa hon spydigt bara ”Då ifrågasätter jag ännu mer hur väl din historia stämmer..”

Hur kan man säga så?! Men skit i arbetsinkomsten tänkte ja! Bara ja får tillbaka för cykeln. Nepp!

Den hemförsäkringen jag trodde vi hade, var inte så. Inget täcker cykeln heller.

Lägg inte pengar på försäkringar! Lägg undan och spar i nödlägen istället. Att kämpat med försäkringar har tagit så mycket energi. Och har inte gett mig ett dugg.

Den sista jag pratade med om hemförsäkringar sa de.” Du har hamnat i kläm i mitten”

No shit. Jag lägger mig.

Vi läser om attributioner i skolan. De är lite svårt att helt få koll på dem. Men kort sagt är den hur vi ser på saker. Igår kom jag i kontakt med en av mina egna attributioner som jag helt enkelt får ändra på.
Eller vet inte vad de är att ändra. Har bara alltid skyllt på någon annan för att de blivit på ett visst sätt. Men i söndags hände precis samma. Och jag började skylla ifrån igen. Men kom på att det här är nått som helt enkelt måste ligga hos mig. Hur löser man sånt? När jag inte har en aning om hur jag gör. Men! Det som är så otroligt bra med denna utbildning! Vi får uppleva en så otrolig personlig utveckling. Det är jätte roligt och intressant. :)

I Lördags när jag jobbade hände nått kul!
Jag gick på stan under lunchen, då mötte jag ett bekant ansikte som jag inte kunde placera.
Sen gick jag tillbaka ner i källaren på CO och ställde mig i kundtjänst, när den här killen dök upp igen. ”Hej, måste bara fråga, för jag känner igen ditt ansikte. Heter du Frida Skoglund?”
Nej, säger ja, jag heter Frida Skogsberg.
”Ja men de var ju nära, du sökte jobb hos mig förut, på arbetsförmedlingen.”
Det här måste ha varit när jag var arbetslös i januari, februari. Han kom alltså ihåg mig från dess och berättade att han försökt nå mig för att jag skulle få komma på intervju. Sen berättade han att han sökte folk nu igen, men inte säljare, utan mer arbeten som passar de jag pluggar nu och när jag berättade att jag studerade till HR så berättade han att han gått det med! Men jag tackade nej, eftersom jag trivs så bra med utbildningen och har extra jobb. Men jag fick hans nr ändå och lovade att höra av mig om jag hade några frågor.. Jag är lite nyfiken måste jag säga. Det kanske finns en annan väg till detta yrke. Men njaa.. tror studera är bäst för mig just nu.. Kanske..

Avslutar med lite bild från min morgonpromenad för någon vecka sedan! Mitt i boulongen står en soffgrupp, med lampor ovanför. Jätte mysigt!

Man ser rätt dåligt.. men ljuset är lampor :) Vågade inte gå närmare.. de här var 6-7 på morgonen tänk om någon lodis låg och sov där :S

Igår strax efter mitt förra inlägg, bestämde jag mig ändå för att ta en promenad. Fick sällskap av Robban. Jag behövde handla så efter att ha velat mellan att gå till Willys söder och hemköp bestämde jag mig för hemköp.

När vi kommer upp på Kvarnbron ser jag att en kille står bredvid en tjej som sitter på räcket. Jag reagerar på att killen låter henne sitta så där. Sen ser jag att hon slänger sig fram över räcket, killen tar tag i tjejen och ropar åt oss att hjälpa honom. Vi drar henne med våld loss från räcket, jag får bända lös hennes fötter som hon hakat fast. Vi fick ner henne på backen och hållet ner henne medans hon gör motstånd. När hon lugnar sig tog jag henne i handen och strök henne på ryggen.

Killen som stått med henne innan kände henne inte alls. Han berättade att han gått förbi henne strax innan oss och då börjat prata med henne, hon var 22 år som mig och kom från Bollnäs. Hon hade en sjukdom som gör en väldigt deprimerad och manisk. Hon berättade också att hon rymt från psyke igår under invägning.

Flera gånger när vi sitter med henne börjar hon rese sig för att springa till räcket men vi lyckas hålla henne ifrån. Då kommer den en tant som frågar vad vi gör. Vi berättade vad som hänt och hon var tydligen terapeut så hon hjälpte oss att lugna henne och ringde polisen.

När de kom hade vi fått bort tjejen från bron men hon ville inte åka iväg med poliserna och när hon tog satts mot bron igen tog poliserna till våld och tryckte ner henne i marken och satt på handklovar. Det var riktigt jobbigt att se och helt onödigt tycker jag, vi hade ju lyckats lugna henne flera gånger innan.

En händelserik kväll. Blev inge handla tror vi satt med henne i närmare två timmar..
Och jag kan inte sluta tänka på vad som hänt om killen inte hunnit fått tag i henne.
obehagligt..